Det finns stunder i livet man önskar att ens valfrihet förminskades till ett, stunder då man bara vill ha en enda stig som leder en dit man skall. Framåt. Ett slag senare vill man inget hällre än att irra omkring, men om man hade någon att snubbla runt med, skulle det bli lättare då? Om livet vore lätt, vore det verkligen värt att fortsätta då? En dag kommer vi snubbla in i varandra, jag vet det, du kommer märka det.
Taggar:
