Att leva till hälften för någon annan?
I lördags, den 21:e, sms:ade jag med en gammal vän från förr. Vi diskuterade det där med att hitta någon, slå sig till ro, vara trygg med. Jag skrev som följer i utdragen:
“Farfar sa en gång att det var bäst att inte byta bort farmor för man vet ju aldrig vad man får. Det var lite fint sagt! Han hade en evig vän, liksom.”
“Men längtan efter det. Är det inte vad förhållanden bygger på, att kompromissa. Man är trogen för att den andre skall vara det. Man accepterar tillkortakommanden för att man själv inte kan bli perfekt. Man ger trygghet för att själv få känna sig trygg. Och visst är de av en annan tid, men då saknar jag den tiden. Fullkomligt och helhjärtat. Nykära kanske man inte kan vara, men det kommer en tid i livet då äventyret inte innebär en ny erövring utan att tillsammans bygga vidare.”
Så sedan dess har jag funderat hit och dit, vad är rätt och vad är fel. Givetvis för mig och ingen annan. Men känns det mer rätt att bara “ligga runt” när man “behöver” det eller söker jag kanske något annat, större?
Idag på Ekonomikum innan dagens föreläsning slog det mig att det ändå finns rätt många snygga killar här i världen. I Sverige. I Uppsala. Rätta mig, du allsmäktige, om jag har fel men förmodligen är en hel drös där inte helt säkra på att de skulle vara av den heterosexuella typen. Några kanske svävar ut, andra bytt lag. Ni fattar.
Men så när jag går genom villakvarteret på vägen hem och ser kombin på en uppfart, hör hunden som skäller, en himla massa leksaker över en smått snöig gräsmatta.. Ja då bubblar känslan av att vilja ha det där stora med en familj upp. Tryggheten i att ha någon som finns där.
Mitt i allt det här kommer jag hem och ser till min stora förtjusning att världens bästa Gabriella har skrivit ett underbart inlägg i hennes blogg om det här. Ensamgabbi heter den och handlar om ensamheten. Och Gabbi.
Ensamgabbi >> Det där med kärlek
In och läs. Begrunda. Fundera. Ta in.
Tentaångest och brända bröd
Idag inleddes tentahets de Lux. Magnus lagade lax med världsmästargod sås. Bröden jag tänkte få till blev brända. Men med en kniv och lite vilja så karvade jag ut det bästa. Det som inte smakade kol.
Men lite är det väl så att min hjärna håller på att bli kol. Bokhögen = tentan på fredag. Må tentaguden höra mina böner, för här behövs lite mirakel.
Ge mig mirakel!
Hem från ett hem till ett annat hem
Efter över två veckor av total stillhet och lugn var det så dags att packa det sista och åka mot Uppsala. Det som under hösten blivit mitt hem. Och så under många månader framöver lär förbli.
Innan jag åkte tänkte jag att det kanske vore bra att plocka med passet. Men jag hittade bara ett som gick ut för två år sedan. Typiskt. Och så det här fantastiska tidsdokumentet, min brors första pass med foto. Han var så liten, för min del hade han gärna fått stanna i växten där och då. Nu är jag i alla fall uppe och tack vare pappa så fick jag med mig mina kartonger med sånt jag har saknat. En cykel till och med. Den skall bli min nya vän. Till våren skall vi hänga, jämt!
Passionsfrukt
Idag skall jag baka en kaka. Sedan skall jag dricka kaffe. Efter det så skall jag sova.
Mitt müsliberg
Jag har ett berg med plugg. Men vi tar det sten för sten! Kilade upp klockan 7 för att åka till affären och köpa frukost, jättebra idé mamma kom med igårkväll. Men klart, vem säger nej till nybakt bröd en murrig, regnig, kall tisdagsmorgon. Inte jag i alla fall!
Om det vill sig riktigt väl hinner jag med en lång skogspromenad efter lunch innan jag, pappa och min lillebror åker till farfar på middag. Han har hunnit fylla år och så har vi ju två högtider att ta igen!
Men väl i butiken hittade jag faktiskt några olika yoghurtar från Hjordnära som produceras på slätten mellan Vänern och Vättern. Galet mycket minnen jag har från tiden i Skövde och allt som hände dä, speciellt om sommaren! Jag saknar det lite, även om Uppsala är precis där jag vill bo. Fast livet på landet här ute på västkusten är verkligen ruskigt skönt, frisk luft till att börja med! Men om en vecka bär det av upp igen till lärosätenas lärosäte och plugg de lux på allvar!
So long, fågelskådare och fiskfångare!
Spontandejt med Amilia
Trött kille hade åkt tåg halva dagen. Det var torsdag. Amilia frekkin Stapelfeldt ringde och bad mig gå av tåget för att hänga med henne i Sigtuna. Ofc my horse så glider jag av helt på rätt station och vi rullar mot ICA. Efter att ha generat pojkstackarn, som packade upp varor, med diverse olämpligheter tog vi oss hem. Såklart i ”Amilia-filen”, vad annars? Always fab. Det blev ingen mr Hummerth, men fröken Stapelfeldt hade ett asfett laxrecept på lager. Vi blev mätta. Glada. Säkerligen lite snyggare. Inte minst växte magmusklerna massa efter allt skratt. Oh, vi skrattade! Åt allt.
Det var en perfekt torsdagsmiddag, fler sådana!
En vecka i Sverige
Under veckan som gick befann jag mig ute i landet, här är några bilder:
Stockholm – Malmö – Lund – Jönköping – och så hem igen!
En vecka fylld av samtal, politik, kampanj, framtidstro, lycka, hopp och nya idéer. Inte minst goda vänner och delade glädje med dem. Glädje över en bättre framtid och en glädje över att det går väldigt bra!
Förlåt eller
Den här bloggen är lite för mig som vad barn är för karriärkvinnor: jobbiga, ivägen och uppmärksamhetskrävande… Typ. Nej förlåt, det var elakt sagt! Jag älskar att skriva här när det passar och jag har tid. Men tyvärr har jag inte haft det på sistone. Massa plugg och massa annat. Men ni som kikar in, det kommer bättre dagar! Kanske kommer peppen tillbaks och jag börjar skriva vettiga saker :) Kanske snarare än ni tror. /Karriärmorsan *host*
Florence + The Machine – Ceremonials
Klicka på bilden så kommer du direkt till albumet på Spotify!
Väldigt, väldigt bra!
Croquettes de crabe
‘I can never make a cake because they tell you ten grammes of this, and ten minutes here. I can’t follow those kinds of rules. And I do not crave that kind of perfection. And neither do the women I dress.’ – Alber Elbaz
